Nu har jag varit i Belarus i ca 1 1/2 dygn. Gårdagen bestod av sightseeing med guidning av min vänner Iryna och Alesia som försökte förklara bland annat Belarusisk kultur och lagar. Något som märktes var framförallt hur långt det är till allt i Minsk i jämförelse med Stockholm. Jag är van vid att affärer och sevärdheter oftast ligger någorlunda i närheten av varandra och gör de inte det, kan man lätt ta kollektivtrafiken dit. Här i Minsk är fallet något annorlunda, affärerna ligger utspridda lite överallt så det finns inte någon riktig motsvarighet till Drottninggatan och det är långt mellan buss- tunnelbane- och spårvagnshållplatser.
Något annat som slog mig var hur påtaglig landets kommunistiska historia är. På tunnelbanestationerna fick man bland annat se den typiska kommunistiska symbolen "hammaren och skäran", vilket jag tyvärr inte kunde ta en bild av eftersom det är förbjudet att fotografera på stationerna. Men överallt i Minsk såg man tydliga spår av krigen och det sovjetiska samhället, även om de flesta bestod av olika monument som exempelvis detta:
Den här statyn är ett hyllningsmoment över en 15årig pojke som dog i krig genom att kasta en handgranat som dödade både fienden och honom.
Ett annat exempel är "Tårarnas Ö":
 |
| "Den gråtande ängeln" som sörjer alla döda soldater. |
Ön är ett minnesmärke för alla Belaruser som dött i krig, men främst av allt för de Sovjetiska soldater som dog i Afghanistan under 1980-talet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar