En månad senare

Nu har jag bott här i min gamla sovjetiska lägenhet i exakt en månad, varje vardag gått till BelAUs kontor där jag antingen har undervisat i engelska, fått ryskalektioner eller hanterat lite allmänt kontorsarbete, för att sen på min fritid utforska staden och kulturen, träffa nya vänner och på något sätt försöka integrera mig i det Belarusiska samhället.

Hur har det gått? - Jag vill påstå att det har gått bättre än vad jag trodde. Under de här veckorna har jag fått vänner som hör av sig och frågar om jag mår bra, om vi ska hitta på något till helgen eller om jag behöver hjälp med något? Vad mer kan man begära på den korta tiden jag faktiskt har varit här?

Två fantastiska "locals" jag har fått äran att kalla vänner: Nika och Diana.

Båda två har jag träffat via ett event som heter "Couchsurfing meetings", som sker varje vecka i olika barer runt om i Minsk. Eventet går ut på att man går dit, pratar engelska med varandra och får genom det nya kontakter som är både från Belarus och utlandet. 

Och jobbet då? Trivs jag? Ärligt talat är svaret ett rungande "ja" på den frågan. Mina kollegor är otroligt fina och likaså min chef. Idag kom jag in till kontoret lite krasslig, men jag ville inte ringa in och säga att jag var sjuk med tanke på att jag skulle hålla i en engelskalektion just den dagen. Dzmitry (le boss) blev som en orolig hönsmamma, tog min temperatur och innan han skickade hem mig såg till att jag hade medicin för min hals. Det är nog första gången jag är på en sådan arbetsplats där man visar den omtanken för varandra.

Anastasia tog på sig uppgiften att försöka förklara hur man ska ta medicinen.

Om jag ska kortfattat summera den här månaden kan jag konstatera att jag trivs ganska bra här, trots att jag saknar mina vänner, familj och svenska gym. Som tur är har jag köpt biljetter till Sverige så att jag kommer att vara hemma under jul och nyår (Yhey, JULMUST!).